Rosa bralla & en Carpaccio
I Lördags var jag ut och åt. Händer inte sååå ofta men ibland så. Blir oftast missnöjd med maten men vissa guldkorn finns det och något jag verkligen älskar är carpaccio.. Skulle lätt bara kunna beställa in typ 3 tallrikar med det. Dom hade en godare i somras men den här var också god. Dock rekommenderar jag inte Pizzan på Blackstone, jag visste ju sedan tidigare men glömde bort, att dom kör med halvfabrikats pizzor. Måste ha drabbats av tillfällig minnesstörning när jag tyckte att det skulle beställas. Sen att man kan ta sånna höga priser när man köper in frysta pizzor som dom bara värmer på och toppar med själva är för mig ett mysterium då kan jag kan gå på en pizzeria och få en pizza bakad från grunden för mindre pris..
Hur som helst, var i alla fall trevligt att få klä upp sig och få lite miljöombyte en stund men blir så sliten/trött av allt som pågår runt omkring mig. Energier från människor, massa intryck osv.. Får typ lida i dagar efteråt. Det är lika om jag går i shoppingcenter, NEJ men snälla så dränerande på energi så ni anar inte, båda kroppsligt och mentalt. Jag kan väl knappast vara ensam om det?
Så nu i 2 dagar har jag myst sååå mycket hemma, vila till och med på dagen igår. Måste få in mer vila för att få in ny energi, helt sjukt. Men tror det kan bli bättre när våren och värmen kommer. Min fibro är triggad deluxe av vintern, sen allt annat på det..En dag i taget, känner bara att jag vill bara bli klar med pappa´s grejer så jag kan släppa och fokusera på mig. Min psykolog säger att jag borde egentligen bara åka dit 1 gång varannan vecka, men hjälp då skulle jag aldrig bli klar men jag förstår hur han menar. Det är så mycket omkring som tillkommer också, när man både ta hand om en annan persons ägodelar sen allt runt omkring som pappersarbet, möten osv. Sen ska man försöka ha ett liv själv.. Därför blir det inge Rättvik igen förräns Lördag, då blir vi några stycken så jag hoppas verkligen inte det blir mycket kvar efter det. Bara att åka fram och tillbaka till Rättvik är så dränerande så ni anar inte...Men snart så..ser jag nog ljuset ur tunneln. Puss & Kram