Linda Karlsson

♥ Vila i frid underbara ängel ♥

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom detta, jag försöker ignorera mina känslor med annat hela tiden. Jag vill inte känna så här, jag vill vakna upp ur denna hemska mardröm. Du är den sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Jag vaknar även på nätterna och tänker på dig..

När jag skriver detta så har en flod av tårar strömmat ner för mina kinder. Tårarna tar aldrig slut...

Varför? Kunde jag ha gjort något annorlunda för att detta inte skulle ske? Det får jag aldrig reda på.

Det var cirka bara en vecka sedan du frågade mig; - När ska vi hitta på något då?

Mitt svar var; - Jag vet inte. Kunde det inte ha varit, vi bokar in något direkt, istället.

Hade det hjälpt?

Eller den där semesterresa vi skulle ha åkt på under hösten som inte blev av. OM vi hade åkt, hade du då funnits kvar? Frågorna är många, svaren förblir tomma..

Jag kan inte riktigt förstå att detta är sant, jag vill inte att det ska vara sant. Jag vet inte ens hur jag ska kunna ta mig upp till jobbet igen. Åkte förbi där idag och började gråta så fort jag såg byggnaden. Känns helt overkligt..

Telefonsamtalet jag fick i fredags morse med detta besked ekar i min hjärna hela tiden, den dystra tonen på andra sidan luren som gav mig det svåra beskedet. Jag trodde för några korta sekunder att jag skulle få sparken först och tänkte, men ska ha ge mig det genom telefonen? Nu önskar jag att det vore så, bara du kom tillbaka Christoffer!!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥