Att våga ta steget
Har ni någonsin känt en stor dragkraft till solen? Så har jag känt i många år men aldrig riktigt lagt ner någon tanke bakom det och jag älskar verkligen att ta foton av både solnedgångar & soluppgångar, fånga skuggor etc. Det är verkligen något speciellt med solen, som varm slöja som smeker själen. Jag tror även att jag dras otroligt mycket till solen pga värmen som den ger min kropp. Eftersom jag har fibromyalgi och min kropp inte riktigt är sånt fan av kylan så är jag inte helt 100 med den. Men man klär väl sig efter väder, ja men det är nått speciellt med att kylan ändå letar sig in i märgen så jag är verkligen så kall ändå och jag får otroligt ont i svanken.. te.x. Mina händer blir otroligt kalla när jag blir kall..Då vill man bara sätta sig i en bastu.
Det här med solen har kommit upp mer än någonsin i mina tankar den sista veckan..Jag försöker hitta tecken (som jag har sett, försöker bara hitta fler ifall jag sett fel ha ha) av olika slag för att ta ett ganska stort beslut här i livet men livet är väl till för att levas? Inte för att bara sitta och titta på medans det springer förbi en? Typ bara vänta in pensionen? Man ska spara pengar tills man går i pension osv men tänk om den dagen aldrig kommer då? ( Jag hoppas så klart att den kommer, men you get the picture) .
Och då ska man börja leva livet? Att man bara lever mellan cirkus 20 - 65 års ålder för att gå upp, jobba, hem, äta, sova. Upp, jobba, äta, sova. Festa lite på helgerna, vara bakis. Sen jobba igen etc etc. Som ett jävla ekorrhjul. Ni fattar! Livet är HÄR OCH NU! Varför inte göra något utöver det? Som ger lite spänning och äventyr? Men ändå så klart ha ett jobb att gå till, med ett leénde på läpparna för man njuter av hela atmosfären och tillvaron man är i just där och då... Det är väl det som är livet? Att njuta av det? Att våga ta risker? Att våga gå utanför sin comfort zone? Att göra saker lite annorlunda än vad man brukar för att samla på sig MASSOR med livserfarenhet och minnen som man bär med sig varmt i hjärtat. Visst saker kan gå käpprätt åt helvete MEN det kan även vara det bästa du gjort i hela ditt liv samt din erfarenhet är mer värt än alla saker i hela världen.
Jag har varit en person som ALDRIG vågat ge mig ut på främmande vatten MEN har ALLTID beundrat personer som gett sig ut på nya äventyr i livet och vågat ta för sig av livet. Att dom samlat på sig massor med nya erfarenheter etc. Innan min utmattning (2014) , asså ni vet det var samma affär, samma jobb, samma samma samma hela tiden. Är så less på det nu känner jag..
Jag vill ha ut mer av livet medans jag har livet i behåll med både hälsa, (ja så gott det går med fibro och utmattning i bakspegeln men jag tycker jag klarar mig ganska bra. Allt handlar om balans och självkännedom och jag vill vara en förebild för andra där ute hur bra man kan må efter det. Klarar jag det gör du också det!) och att jag är mitt i livet. Vart är du i livet? Vad vill DU ha ut av livet? Är du nöjd med jobb? Är du nöjd med dina vänner? Har du vänner? Familj? Har du familj? Din Vardag? Känner du att du saknar något? Vad är dina drömmar och vad gör du för att försöka uppnå dom? Försöker du ens uppnå dina drömmar eller får det bara vara drömmar? Jag vill verkligen veta hur du känner inför allt sånt här... Nu har jag setat och pillat på det här inlägget tillräckligt länge så det är nog dags att trycka på publicera knappen. Imorgon bär det av neråt landet och jag ska äntligen VLOGGA igen. STOR KRAM ♥
Oj vilket inlägg. Så fint och viktigt.. berör sånt jag tänker på ofta. Meningen med livet... Kan meningen vara att leva i nuet? Eller måste meningen vara större? Och drömmar.. jag släckte min största dröm för länge sedan. Just för tillfället längtar jag bara efter att hitta mitt kall. Vad ska jag satsa på? Åt vilket håll vill jag? Är det ens möjligt att ta upp min gamla dröm? Osv osv... vill bara sova när jag tänker på sånt här.