Mixxed feelings
God förmiddag, idag kom jag sent ur sängen... Kevin är sjuk och vid 05 imorse var jag upp och gav honom febernedsättande för då visade febern 40.4 sen så lyckades vi somna om. Kevin vaknade nyss, helt torr om läpparna så underläppen har spruckit på ett ställe så han hade torkat blod på både över och underläppen.. Sen snoras det och hostas så nu har det blivit en liten kurering av mediciner och snorpapper, nästa fas är att försöka få in honom i köket för att få i honom lite frukost. Jag hoppas bara att jag klarar mig från förkylningen men jag har under alla år varit ganska beskonad med att bli smittad av Kevin men det är väl bara för jag är med honom jämt så jag är van vid "hans" baciller. Värre är det med hans far, han blir sjuk direkt när kevin varit sjuk..
Bilderna i detta inlägg är från en dag under förra veckan hemma hos Björn när jag var ut och fotade lite under dagen, tycker det är så vackert med solen och snön... Och på tal om hemma hos Björn... Det är ju faktiskt snart vårat gemensamma hem fast det är lite svårt att ta in det eftersom vi flyttar in hos honom. Det tar nog sin tid innan man känner att det är vårat gemensamma hem..När man varit där på "besök" hela tiden och helt plötsligt så är det vårat hem. Jag sa till kevin härom dagen att jag kommer nog fortfarande känna det som att vi är där på besök och att vi har vårat hem kvar här i Falun.. Jag menar jag har bott i denna lägenhet ända sen Kevin föddes för 10 år sedan så en flytt är absolut inte helt lätt. Man har så mycket minnen osv...
Klart att jag har tänkt flera gånger nu... Gör jag rätt nu? Då menar jag inte att jag inte vill bo tillsammans med Björn.. Det har absolut ingenting med det att göra för jag älskar den mannen så högt utan mer från mitt egna perspektiv. Kevin vart så klart jätteledsen först när vi berättade att vi skulle flytta dit... Då menar jag absolut inte att han inte vill bo där utan hans sorg kom från att behöva lämna sina klasskamrater och hans uttryck var "mina kompisar".. Detta var jag rädd för och det gjorde så himla ont i hjärtat när jag såg hur ledsen han vart, det sista jag vill i livet är att göra min älskade lilla pojke ledsen... Och det är till och med jobbigt att skriva om det nu. Men jag sa till honom att hans kompisar kommer så klart aldrig någonsin försvinna bara för vi flyttar cirka 30 min bort och dom är välkomna när som helst att hälsa på. Skolan kände jag var lite mer jobbigt, jag vill så klart inte slita Kevin ur sin skola.. Dock vet jag att en dag snart så kommer det att han måste byta skola ändå eftersom i den skolan han går i nu endast är upp till sjätte klass.. men vi har i alla fall bestämt att han ska gå klart sin termin nu i Falun så han kommer att åka buss till skolan, han är ju så duktig att åka tåg till Sala/Uppsala hela tiden så en buss i 35 min till skolan är en baggis för honom. Han kommer så klart även fortsätta med sin innebandy här i Falun, skulle aldrig ta det ifrån honom. Jag är så glad över alla dom fina lagkamrater han har på innebandyn och hans tränare ska vi inte ens tala om, man kan absolut inte ha bättre tränare än dom han har. Så himla fin gemensakp i detta lag och pedagogik.
Så klart så har även jag varit orolig över om Kevin någonsin skulle bli tam med tanken äver att byta skola och detta har så klart tärt på mig dom sista veckorna otroligt mycket, jag är så mån om min lilla pojke och vill absolut inte att han ska må dåligt över något som jag "orsakat". Jag kan med lättnad säga att på slutet så pratar han mer och mer om skolan i Djurås och då med mer en positiv inställning. Han har blivit mer bekväm med tanken över hela flytten och börjar äntligen se det positiva i allt. Jag kan förstå att det känns jobbigt i början och man väljer att endast se dom negativa sakerna men i längden så vinner han så mycket mer och får så mycket mer frihet att bo på landet med egen gård osv. Alla hans vänner kan komma och hälsa på när dom vill, sova över, han får ett mycket större rum och ja, en egen tv. Ni vet väl själva när ni var små att det är ju en cool grej med egen tv på rummet där man kan sitta och spela tv-spel... vissa kanske tror detta är en muta ha ha det är det absolut inte men eftersom jag själv har 2 st tv-apparater och Björn har en så är det inga konstigheter att Kevin kan få en egen tv på sitt rum.
Jag kan helt ärligt inte riktigt förstå själv att vi ska flytta , vet inte ens vart jag ska börja här hemma. Har börjat packa ner mina kokböcker och rensa bland dom.. Sen har det inte hänt nått mer. Man funderar vad man ska göra sig av med och vad man ska ha kvar. Nog är det bra med en rensning emellanåt men det är ju även saker som man har minnen till.. Just nu så vet jag inte ens vad för möbler som ska vara kvar och vilka som ska iväg eftersom 2 hem blir 1, eller ja vissa saker vet jag men jag vill ju absolut inte göra mig av med alla mina möbler och flytta in hos Björn. Då blir det ju som hans hem ändå och inget från mitt, då kommer ju jag känna mig som en gäst där och inte bekväm. Men ändå vill jag inte verka bufflig och komma in & ta över.. Gäller väl att skapa en balans mellan 2 personligheter och skapa ett hem tillsammans!?
Någon här med egen erfarenhet av just detta med att flytta in i någon annans hem när 2 hem blir 1? Hur gjorde ni? Jag tror så klart det blir bra i slutändan men klart att man funderar och jag är en expert på att fundera. Har nog svart bälte i att fundera...
Nu kanske det låter som att jag är totalt osäker på flytten, det är absolut inte så men det är väl bara mänskligt med tankar och känslor som bubblar upp till ytan när man ska påbörja ett nytt kapitel i sitt liv. Jag menar jag flyttar också från en kommun till en annan...men jag är mest bara hemma hela tiden ändå. Träffar knappt någon heller så är väl egentligen inga konstigheter.
Dom absolut bästa dagarna är alla dom dagar som jag får gå och lägga mig bredvid Björn på kvällen och få vakna upp bredvid honom...Jag har aldrig någonsin haft så kul med någon i hela mitt liv tror jag, när jag är med honom så gör jag nästan inget annat än att skratta, jag kan absolut vara mig själv hela tiden och det är den bästa känslan ever. Jag kan säga vad jag tycker och känner, jag kan gråta (gör jag ganska ofta), jag kan se ut som arsel men ändå känner jag mig så himla älskad av denna underbara man som alltid stöttar mig och finns där för mig. Han är så himla kärlekfull så jag blir likadan tillbaka. Jag har aldrig varit en sån här kär tönt, vi kan knappt hålla händerna från varandra.. Jag älskar alla gånger han smyger upp bakom mig och håller om mig, alla gånger han smeker mig i håret eller bara börjar massera mig helt spontant. Jag blir bara mer och mer förälskad i denna vackra varelse som får mig att må så himla bra och jag blir som en fnittrig 14-åring med fjärilar i hela kroppen... Jag visste inte ens att det var möjligt att kunna bli mer och mer förälskad hela tiden. Jag visste absolut inte vad kärlek var förräns jag träffade Björn ♥. Bäst att jag slutar ösa så mycket fina ord över honom nu för annars blir han bara mallig ;).
Hur som helst, jag får försöka att inte tänka så himla mycket på det här med Kevin för jag vet att det kommer bli helt magiskt bra. Vi har en skog precis bredvid där man kan bygga kojor, jag kan rita skattkartor och låta barnen gå på skattjakt, det finns en sjö man kan cykla till för att bada alla härliga sommarkvällar. Det är just ingen trafik på vägen där vi kommer bo.. Det är lungt.. Det är balans... Det är massor med kärlek och det är vi 4 tillsammans ♥.
Wow, så vackert! :)