En natt full av spyor & tröst
Hej på er, hoppas ni har haft en fin helg? Min har bestått av innebandy-cup och spy-kaskad i mängder. Så i Lördags så var jag och Kevin till Djurås då han hade 3 innebandy matcher där på eftermiddagen och på kvällen precis innan vi skulle äta så började Kevin må dåligt. Det stod inte på förräns hans satt omslingrad runt toalettstolen och vräkte ur sig dagens mat-intag. Resten av natten bestod av cirkus 1 timmes sömn mellan 04-05 för mig, mycket hårhållandet och tröst, sittandes i hans säng med en hink framför hans skallen. Kevin bollades mellan sömnens värld och verkligheten som en ping pong boll och vissa gånger så fick jag ryta i att han skulle sätta sig upp och spy för det kommer snart i sängen. Jag hör DIREKT när det är på väg att komma, han ligger där och hostar halvt hulkande och sover fortfarande... han fattar verkligen ingenting när jag försöker få honom att sätta sig upp. Men jag är absolut inte en person som ger upp och stod i givakt hela natten, så fort jag hörde minsta lila antydning av hostning från hans sovrumt så flög jag ut sängen som en raket, det är ett under att Björn sov något över huvudtaget den här natten..Vi tog oss igenom den i alla fall, min lilla kämpe var helt slut och det är väl knappast konstigt när det på slutet bara kom galla och slem vid varje kräkattack. Han vart även dålig i magen och hur kul är det då? Det värsta är väl att ha båda sakerna samtidigt! Jag sanerade, spritade och agerade hygien överste med bravur. Både jag och Björn har klarat oss *peppar peppar.. Jag tyckte så himla synd om honom när han satt där och hulkade, man vill bara byta plats så han slapp lida. Jag är den där mamman som sitter brevid och smeker min hand över ryggen på honom när han spyr och säger hur duktig han är.. Ger honom tröstande ord och bara finns där, jag vill att han ska känna sig trygg. Vem vill inte det? Ett tag där på natten/morgonkvisten var det verkligen illa, han var så yr i skallen och gråten av förtvivlan var framme. Det skär så i mitt hjärta när han mår så dåligt.. Han tog ett bad vid 05 på morgonen och jag gick iväg för en stund sen hittade honom i badrummet ihopkrupen som en boll, helt kritvit och det var då det brast för honom & han klagade på att han var så yr. Man vill bara sätta sig och gråta men det är bara att dra på sig styrkemasken och finnas där för honom hur jobbigt det än kändes. Jag fick in honom i sängen iaf och började med 1 tesked resorb ett tag sen somnade han äntligen in vid 06 och vaknade vid 10:30, jag själv däremot sparade på sömnen tills igår kväll. Kan inte fatta att jag inte sov på hela dagen och ändå orkade jag med både tvätt, dammsugning, diskmaskin, handlig etc men jag skulle lätt sitta där och vaka hur många nätter som helst för denna lilla kämpes skull, nemas problemas
När han vaknade upp på förmiddagen igår så hade han jätteont i magen och halsen, han fick börja med 1 tsk resorb var femte minut igen och sen fick han lite vatten. Jag gick iväg och handlade & då köpte jag med isglass hem till honom så han sörplade i sig en försiktigt. Det är verkligen så viktigt att man börjar tillföra näring i kroppen igen på ett försiktigt sätt och Kevin är duktig på att ta till sig det. Jag gjorde en mild och len potatissoppa till lunch så han fick en liten skål och en rostad macka till sen bäddade jag ner honom i sängen igen, Han gnällde över sitt magont men till slut så somnade han av vid 14-tiden. Jag vet inte hur många gånger jag var in och tittade till honom under dom närmsta timmarna när han sov. Jag ville så klart se till honom så han var okej men sen står jag bara där och beundrar honom, han var så vacker men ändå så skör när han låg där. Vid 18:30 kom han trippande in i mitt sovrum och jag gav honom en stor kram direkt och frågade hur han mådde. Han hade ont i magen.. Han var snabb med att fråga om han fick en glass igen så han tassade in i köket och hämta en glass sen kom han in till mig och myste ned brevid. Dessa stunder älskar jag, när man är så tacksam över ett bättre välmående för en annan människa. Så mycker kärlek över denna stund.
Vi tittade lite tv och målade sen var det verkligen dags för mig att dra täcket över huvudet och sova. Jag vet inte men jag tror att jag legat i exakt samma position hela natten för jag vaknade imorse på exakt samma ställe som jag somnade. Är det ens möjligt att man ligger helt stila i så många timmar??? Jag tror iofs att det hänt förut..
Hjärtat mår lite bättre idag men han har fortfarande ont i magen och vi börjar lite smått med mer näring i kroppen så det inte blir bakslag. Kevin skulle egentligen med tåget till Sala igår men det fanns absolut inte på världskartan, det visste ja redan på Lördag kväll när spyfesten började. Det var meningen att han skulle flyga till Spanien imorgon bitt med sin pappa, farfar och sin lillebror för en veckas semester men tvärr så blir den instäld för honom. Tro mig, jag är så ledsen för det. Jag tyckte så synd om honom igår natt när jag visste att han inte kunde följa med till Spanien och vid ett tillfälle när jag låg i sängen under natten och inväntade nästa spyattack så kände jag hur tårarna försöka lirka sig fram under ögonlocket för detta missöde. Jag trodde att Kevin skulle vara mer ledsen än vad han är att inte kunna följa till Spanien. Att spä på hans dåliga samvete är det sista jag vill göra så sa på natten att det är någon mening med allt och din hälsa går först i alla kategorier. Spanien står kvar, dit kan du åka fler gånger.. Det viktigaste här är att du mår bra och jag tror han fattar det själv. Han sa även: - Men det gör ingen för nu kan jag följa med till Carl Larsson-gården med skolan på måndag... Som han skulle ha missat annars. Han såg det positiva i något negativt och det är en otroligt fin styrka måste jag säga. Han är en klok ung man, det måste han ha fått från sin kloka mor eller hur ;)?
Men nu har jag skrivit mer än nog tycker ni inte? Jag har lovat Kevin att vi får fösöka hitta på något roligt här hemma under denna veckan Sportlov istället för hans Spanien resa. Jag har redan bokat in en skridskofärd med tillhörande fika så fort han är piggare. Vi får ha en riktig mysvecka istället.. Jag kanske ska ta med honom ut på Runn och åka skridskor någon dag? Jag har aldrig gjort det själv, jag är iofs inte så bra på skridskor men jag försöker i alla fall.. För hans skull. Skulle vara kul att testa på långfärdsskridskor också.. Vi får se vad det blir. Jag ska ta och borsta tänderna sen måste jag dra iväg till Primärvårdsrehab och bänna av dagens träning. Kram ♥